Söndag 21 juni sjunger den nyligen återuppväckta Siljanskören en konsert ute vid Alfvéngården i Tibble, Hugo Alfvéns eget hem de sista åren. Programmet utgörs av musik från Alfvéns egen penna och hålls ute i den vackra naturen på planen framför Carins café.

Här kommer programmet:

Midsommarlåt i Leksand

Hugo Alfvén föddes 1 maj 1872, växte upp i Stockholm, studerade vid Musikkonservatoriet där 1887-1891, och studerade parallellt även måleri. Som tecknare finns han bland annat representerad på Nationalmuseum i Stockholm.

Han var violinist i Kungliga Hovkapellet från 18 till 20 års ålder och fortsatte att utbilda sig i såväl violinspel som komposition och dirigering under hela 90-talet. 1903 valdes han till lärare i kontrapunkt, komposition och instrumentation vid Musikkonservatoriet i Stockholm, men tillträdde aldrig den tjänsten. 1904 valdes han till dirigent för Siljansbygdens Körförbund, vilket han dock accepterade och bildade snart därefter Siljanskören, vars dirigent han sedan förblev ända till 1957.

Första sången, Midsommarlåt i Leksand, med text av Samuel Gabrielsson, född 29 oktober 1881 i Mora och död 30 oktober 1968 i Rättvik, präst och psalmförfattare. Den tidigaste kompositionen av Alfvén som vi sjunger idag är Frihetssång. Den uruppfördes här i Leksand midsommaren 1904 av Siljansbygdens körförbund. Text av Biskop Tomas, Tomas Simonsson, 1350-1443. Biskop i Strängnäs 1429.

Frihetssång (Text av Biskop Tomas)

Dalvisa (”Om sommaren sköna”)

Oxbergsmarschen

Dessa två sånger, Dalvisan och Oxbergsmarschen sjöngs första gången av Mora hembygdskör till Anders Zorns 50-årsdag 18 februari 1910. Texten till Dalvisan är av Anders Erik (Erici) Wallenius, född 1615 i Västervåla, död 7 januari 1663 i Mora, som var lärare, poet och kyrkoherde i Mora församling. Dikten heter egentligen Dalavägvisaren, eller som i första tryckningen Vägvisare genom begge nampnkunnige Dalarne. Det är en hembygdsdikt efter mönster från folkvisan, med en poetisk omskrivning av sockennamnen och samtidigt en beskrivning av socknarna vid Öster- och Västerdalälven. Dikten följer Dalälvens flöde och önskar glädje åt de bofasta i området. Texten trycktes första gången 1670 i omarbetat och förkortat tillstånd av Wallenius äldste son Gabriel. Fadern hade önskat vara anonym och upphovsmannen anges som ”Then Wijda berömligen Mohra-strands och dhes Åboers Fordom Trogne Siäla-Heerdes och Alfwarsamme Wäcktares”. Originaldikten trycktes i sin helhet första gången 1884.

Oxbergsmarschen är satt till en melodi efter Ljuder Anders Ersson i Gopshus, 1833-1923, och texten på Mora-mål är skriven av Lars Öhnell (1861-1925) som var folkskollärare i Oxberg.

1910 utnämndes Alfvén till director musices vid Uppsala universitet och ledare för Kungliga Musikaliska kapellet. Samma år efterträdde han också Wilhelm Lundgren som dirigent för Orphei Drängar, vars dirigent han förblev till 1947. Han hann även med att vara dirigent i Allmänna Sången (Uppsala studentkårs allmänna sångförening) och förste förbundsdirigent i Svenska Sångarförbundet.

Ekonomi verkar han dock inte ha studerat så ingående; han levde nästan hela sitt liv i ekonomiska svårigheter på grund av sin oförmåga att hushålla med pengar. Därför var han beroende av de många beställningar han fick på specialskriven musik, men hävdar i sina – något tillrättalagda – memoarer att han hellre skulle ha använt sina krafter till att skriva fler symfonier. Av samma skäl hade han också en förkärlek för att fånga upp melodier och folkvisor som redan sjöngs vitt och brett, för att sedan göra körsättningar av dessa. Eftersom de redan var populära kunde han vänta sig att de skulle få bra spridning. Som de kommande två arrangemangen från 1923.

Vallvisa (”Limu, limu, lima”)

Folkvisa från Gotland (”Uti vår hage”)

Limu limu lima daterad 19 maj 1923. Visan var välkänd redan 1923 när Alfvén gjorde sitt arrangemang. Tillägnat Leksands hembygdskör. Inom en vecka senare har han även fått ur sig ”Hagen” – inte illa på en vecka! Visan är en folkvisa från Gotland med fyra verser av vilka Alfvén använde tre. Daterad 21 maj 1923. Musikforskaren Märta Ramsten har visat att Alfvén följde ett redan existerande arrangemang av Hugo Lutteman för Uppsalasången på 1880-talet. I manuskriptet har Alfvén antecknat ”Eftersatsen i F-dur är av undertecknad tillkomponerad.” Det har spekulerats i om de blomster som nämns i visans omkväde skulle ha med fosterfördrivning att göra, men det har inte hittats några källor som nämner detta i dessa sammanhang så det är nog inte så troligt.

Alfvén var gift tre gånger och fick ett barn; Första hustrun var den danska konstnärinnan Marie Krøyer. De gifte sig 1912 och då hade de redan levt tillsammans några år och fått dottern Margita 1905. Margita var vid 15 års ålder en mycket kort förlovning med den då 30-årige Evert Taube, och hade senare en ganska kort karriär som filmskådespelare med elva filmer varav tre i Tyskland. Hon ligger begravd på Leksands kyrkogård tillsammans med sin mor Marie. Föräldrarna skildes 1936 och Hugo gifte om sig redan samma år.

Man kan fundera över varför Hugo, denne otroligt produktive kompositör inte minst vad gäller sång, inte finns representerad i psalmboken. Denna psalm är dock väldigt ovanlig, den komponerades till och framfördes vid textförfattarens egen begravning 1935. Per Jönsson Rösiö var född i Blekinge 5 januari 1861 och gick bort i Ljungarum 20 augusti 1935.

Psalm ”O Herre, låt din röst mig höra få”

Stämning

Glädjens blomster

Hugo Alfvéns Psalm, ett ovanligt stycke, följdes av två sättningar från 1938. Stämning var ”som vanligt” redan från början satt i två sättningar, för manskör och för blandad kör. Texten är skriven av den danska modernismens store stilist Jens Peter Jacobsen född 1847 och död i tuberkulos redan vid 38 års ålder 1885. Bägge Wilhelmarna, Peterson-Berger och Stenhammar, hade tonsatt det danska originalet redan på 1890-talet och Hugo ville inte vara sämre. Glädjens blomster är en folkvisa från Uppland som fanns med i skolans ”Stam-sånger” på 40-talet.

1936 hade Hugo gift om sig med Catharina ’Carin’ Wessberg. Det äktenskapet varade till hennes bortgång 1956. Det sista knappa året av sitt liv var Alfvén gift med den 18 år yngre Anna Lund (1891-1990). Efter sin pensionering 1939 flyttade Hugo hit till Tibble, och 1945 stod Alfvéngården klar som bostad. Den 27 april 1960 drabbades Hugo av en hjärnblödning och opererades, men hans liv stod inte att rädda. Den 8 maj klockan 17:15 avled han på Falu lasarett och ligger begravd på Leksands kyrkogård.

Vi avslutar med tre folkvisearrangemang från 1941, ett år då Hugo var mycket produktiv – eller i stort behov av pengar! Det kom många arrangemang ur hans penna. Nästan alltid skrev han arrangemangen både för manskör och blandad kör – för att öka spridningen och den möjliga kundkretsen. Den sista sången gjorde han till och med om till ett arrangemang för stråkorkester.

Stort tack till Alfvéngården, Studieförbundet Bilda, och Kungliga Musikaliska Akademien, som gjort det möjligt att starta upp Siljanskören igen. Vi som sångare, jag som dirigent, är väldigt tacksamma för denna möjlighet, och ser med engagemang och glädje fram emot kommande evenemang.

Anders, han var en hurtiger dräng

Tjuv, och tjuv, det ska du heta

Och jungfrun hon går i ringen