Kategorier
Dirigerar

En kväll för Afghanistan

Kvinnorna i orkestern Zohra spelar bokstavligt talat för sina liv – och för sin frihet. Ledda av 22-åriga dirigenten Negin Khpalwak har ensemblen blivit världskänd sedan sin internationella debut under World Economic Forums konferens i Davos 2016.

Zohra är baserad vid Polarpris-belönade musikskolan ANIM som grundades 2010 i Kabul. Skolan har redan en tredjedel kvinnliga elever i ett land där talibaner, islamister och andra konservativa grupper reagerar med hot och våld mot musikutövande kvinnor. Före konserten ges ett seminarium om situationen i dagens Afghanistan till minne av Sveriges Radios korrespondent Nils Horner som för fem år mördades i Kabul.

Många säger att musikskolan ANIM är Aghanistans lyckligaste plats. Invid en grönskande park i det myllrande kaos som är huvudstaden Kabul ligger Afghanistan National Institute of Music. Den ständigt närvarande smoggen ger luften ett vackert rosa dis och staden ligger högt, omringat av majestätiska, snötäckta sagoberg. Bergen, Afghanistans själ.

Till musikskolan kommer några av de mest utsatta barnen från landets många provinser, från olika folk- och språkgrupper, inte minst flickor. I ett land där musik under talibanernas styre 1996–2001 varit bannlyst och där kvinnors tillgång till det vi ser som mänskliga rättigheter ofta är hårt begränsad är ANIM:s verksamhet unik.

För de som tvingats trotsa släkt och tusenåriga traditioner för att kunna studera är skolan både fristad och familj. Stämningen är varm och välkomnande, pojkar och flickor undervisas tillsammans och traditionella afghanska instrument som rubab och qashkarcha klingar sida vid sida med västerländska instrument.

Alla är där med livet som insats – skolan är sorgligt nog hotad just på grund av den frihet och jämlikhet den praktiserar. Självmordsbombaren som i december 2014 dödade en person och skadade skolans grundare Dr. Ahmad Sarmast vid en konsert med skolans ungdomsorkester i är ännu färsk i minnet.

Exklusiv intervju med Dr. Ahmad Sarmast, grundare av den unika skolan Afghanistan National Institute of Music, ANIM

År 2018 fick ANIM och dess grundare Dr Sarmast ta emot Polarpriset för sitt arbete med att förändra unga människors liv genom musik. Skolans kulturella strävan märks kanske tydligast i Zohra, landets första kvinnliga orkester. De har redan framträtt på några av Europas viktigaste politiska och musikaliska scener, där de varje gång musicerat med unga lokala musiker.

Tillkännagivande av 2018 års Polarpris till Musikskolan ANIM

Tillsammans med Zohra, Adolf Fredriks Flickkör och instrumentalister från Lilla Akademin firar vi Internationella kvinnodagen med ett program som både ger en aning av sagobergens sluttningar och en doft av svensk granskog.

Konserten föregås av ett seminarium där Sveriges Radio vill belysa situationen i Afghanistan, ett land som blivit alltmer avskuret och där journalisten Nils Horner mördades på öppen gata i Kabul för fem år sedan. Horners sista reportage handlade om afghanska kvinnors oro inför det kommande valet – vad har hänt sedan dess? Sveriges Radios utrikeschef Ginna Lindberg är moderator.

”Om vi är rädda och sitter hemma gör vi inga framsteg och kan inte öppna dörrar för andra” säger 22-åriga Negin Khpalwak, kvällens dirigent. Hon är Afghanistans första kvinna någonsin i yrket.

Kvällens konsert är ett samarbete mellan Berwaldhallen och Polar Music Prize.

I denna fantastiska och unika konsert har jag förmånen att leda min underbara Adolf Fredriks Flickkör i ett kort program med musik, Internationella kvinnodagen till ära, med (nästan) enbart kvinnliga upphovspersoner: vi sjunger Ljusfälten av Karin Rehnqvist till text av Edit Södergran, Music is My Name av Anna Cederberg-Orreteg till text av Hanna Rydén, samt Hvem styrde hit din väg? av Mia Makaroff, till text av Johan Ludvig Runeberg.

Tillsammans med hela Zohraorkestern samt alla medmusikanter från Lilla Akademien avslutar vi med hymnen Zanan-e-sarbuland, som skrivits som en hyllningssång till ANIM och Zohra.

Konserten eftersänds i Sveriges Radio P2 Live söndag 10 mars kl. 20.30 – missa inte det!

Kategorier
Dirigerar

En mässa för fred

The Armed Man: A Mass for Peace av Walesaren Karl Jenkins är ett verk som jag har återkommit till ett antal gånger sedan vi på Adolf Fredriks musikklasser var de första som framförde stycket i Sverige 2007 (tror jag att det var…). I år tog jag upp det igen, med mina åttondeklasser på AF, i samarbete med kollegan Lina Sandborgh och hennes 8E och 8F. Konsert i Gustaf Vasa kyrka vid Odenplan i Stockholm 25 oktober i år. Vi lyckades få till ett makalöst svängigt band till konserten, som vi är oerhört glada åt att ha fått musicera med. Och liksom tidigare är det till min oförställda glädje som Chokri Mensi ville vara med som muezzin.

Verket förevigades och finns att beskåda här.

Ett stort tack till mina fina och fantastiska elever, till kära kollegan Lina och hennes fina elever, till alla musiker som spelade med hela hjärtat, till Chokri, och inte minst till mina bästa mentorer Elin, Clas, Markus, Carolina och Ruben, utan vilka detta inte vore möjligt. Samt AF, för att skolan finns och bereder möjligheten för våra ungdomar att musicera på högsta nivå. Så viktigt för vår framväxande generation!

Kategorier
Dirigerar

The Armed Man

The Armed Man: A Mass for Peace av Walesaren Karl Jenkins har kommit att bli ett stycke som jag ofta återkommer till med mina klasser på Adolf Fredrik. Det är tacksamt, det är vokalt vettigt skrivet för tonåringar, och det har – tyvärr – ett ständigt aktuellt budskap i sin intensiva önskan om att vi någon gång må lära oss att lägga ned vapnen och söka fredliga vägar med varandra.

Även i år sätter vi upp detta verk, med mina klasser 8C och 8D, samt min fina kollega Lina Sandborghs 8E och 8F. Konsert blir det i Gustaf Vasa kyrka torsdag 25 oktober kl. 19.30. En sällsynt svängig ”Adolf Fredriks Sympatiorkester” säkerställer att det här ska bli en konsertupplevelse att minnas länge, för såväl medverkande som åhörare.

Biljetter finns via Kulturbiljetter.se samt i entrén från cirka en timme innan konsertens början.

Kategorier
Dirigerar

Hemma med halmen – och guldet!

Nyligen hade jag den stora glädjen och stoltheten att dela några underbart vackra och musikaliska dagar i den historiska staden Porec i Kroatien tillsammans med Adolf Fredriks Flickkör. Vi reste dit tidigt, tidigt på lördagmorgonen 22 september för att delta i den internationella körtävlingen Istramusica, arrangerad av världens största organisatör av körfestivaler, Interkultur.

Vi hade bestämt oss för att ställa upp i tre olika tävlingskategorier: barnkör, sakral musik a cappella och folklore. Varje kategori krävde sitt eget tävlingsprogram. Dessutom väntade en delad konsert med tre andra av de körer som deltog i festivalen. Totalt var 16 körer från 13 nationer på besök.

Flickorna lyfte sig till makalösa höjder, och glädjen var stor och stigande efter varje tävlingsprogram, som sjöngs med en härlig nerv och närvaro. Den största belöningen var allas stolthet och nöjdhet efter de genomförda programmen – ”nu har vi gjort det här så bra vi kan idag, och oavsett hur vi placerar oss i tävlingen har vi det med oss. Om någon annan vinner så var de oerhört bra.”

Dagarna förflöt snabbt, mycket välplanerade av arrangören, vi bodde på ett jättfint hotell – med pool! – som vi delade med ett flertal andra körer som deltog i festivalen. Särskilt den tyska kören blev snabbt till nyfunna vänner. Den medföljande föräldragruppen var helt suverän, ett mycket smidigt samarbete, stor initiativkraft och iderikedom, alltid lösningsfokuserade. Det gjorde mitt arbete närmast enkelt! Och inte minst, ännu roligare.

Måndagkvällen spenderades i stigande anspänning och nervositet – någon gång under kvällen skulle telefonsamtalet komma från tävlingsledning: hade vi gått vidare till Grand Prix? Det verkade som en evighet, till slut kanske en eller annan till och med började misströsta. Till slut samlades dock hela kören i hotellets lobby, och ett enormt jubel utbröt när jag fick meddela kören att vi hade gått vidare till finalen, då vi skulle ställas mot sex andra kvalificerade körer. En stor, ytterligare utmaning! Det var som om en stor tyngd lyftes från många axlar, och så småningom troppade alla av till sängarna, för att sova och ladda inför finaltävlingen på tisdagmorgonen. Två sånger skulle framföras, tävlingen började kl. 11.00.

Morgonen kom, började svalt men blev så småningom varmare och varmare, inte bara av den stigande solen utan även av tävlingsnerverna. Den här gången var kanske inte alla riktigt lika nöjda som efter tidigare program, men vi gjorde en fin insats i två favoritsånger, Morgon och Bring Me Little Water, Silvy.

Efter finalen bar det iväg till Frihetstorget, Trg Slobode, i centrala ”Gamla Stan”. Där väntade konsert på utomhusscenen. Vi ändrade det tilltänkta programmet och bestämde oss för att inleda med Silvy, följa upp med Ain’t That News, med Bellas grymma solo, och för enda gången under resan Only In Sleep, med Melinas underbara solostämma. Avslutar med två Flick- och publikfavoriter: Mitt hela hjärta och Byss-Kalle. Jag kände pressen när konferencieren å mina vägnar utlovade ”some heavy metal conducting”. Ryktet om ett par något oortodoxa dirigeringsinfall tidigare under dagarna hade spridit sig… Efter konserten fick jag heta ”Mr. Bon Jovi”…

Det blev en bra konsert, trots att det var hysteriskt varm i solen, och ljudanläggningen, tyvärr som så ofta, inte var den bästa. Energin inför denna sista sånginsats på resan var så stor än en gång att flera sånger dock drabbades av ett stegrande tempo. Ibland får man bara släppa tyglarna och låta hästarna löpa.

En sen lunch och lite promenad på sta’n väntade, innan återsamlingen på torget för prisutdelning! Ännu hade vi ingen aning om resultaten. Vad skulle vi våga hoppas på? Så bra som det hade känts tyckte vi att vi borde ha vunnit någonting, i alla fall. Ella Schmiede, ansvarig från Interkultur, började läsa upp resultaten, och kom snart till ”G1 – Children’s choir”, den första kategorin som vi deltog i. I nervositeten hade jag själv, och kanske fler, glömt bort hur många körer som deltog och väntade hela tiden på att höra min kör ropas upp. Till slut kom det: Category winner: Ad…och där dränktes resten av utropet av jublet från mina älskade Flickor. Vi hade vunnit! Men det skulle visa sig komma mer! Det var fler körer som deltog i sakral musik, och en efter en ropades fram för att hämta sina diplom. Till slut även en av de som jag tänkte var en av våra tuffaste motståndare, nämligen den tyska ungdomskören. Skulle vi…? Ja, vi hade vunnit även den sakrala tävlingen! Med nästan minsta möjliga marginal, 0,02 poäng mot tyskarna. Två priser blev tre när det visade sig att vi även kammat hem Folklore-programmet. Det var kanske den som överraskade mig mest. En naturligtvis väldigt glädjande och uppmuntrande bonus var att själv bli tilldelad juryns dirigentpris för ’outstanding achievment’.

Grand Prix togs hem av den Slovenska kören, vilket kanske grämde oss lite grann, men det var en välförtjänt vinst, de gjorde ett mycket bra tävlingsprogram. Vi var ändå oerhört nöjda och glada över de toner vi presterat, och att vi hade haft så oerhört roligt.

De flesta gick så småningom lyckliga och lade sig (några var uppe väääldigt länge…) inför den lugna men långa hemresedagen. Klockan 12 startade vi med buss från hotellet, och efter gränsövergångar, flyg från Trieste med mellanlandning i München, så landade vi nästan på slaget 12 timmar senare på Arlanda, där vi mottogs av jublande föräldrar, och traditionsenligt sjöng den sista versionen av Morgon, fortfarande med ganska klara röster.

Tack, kära Flickor, för denna fantastiska upplevelse och resa! Den blir ett kärt minne som jag kommer att vårda och bära mycket länge.

Kategorier
Dirigerar

Konsert med finaste Flickkören

I oktober, närmare bestämt den 18:e, har vi konsert med Adolf Fredriks Flickkör i Adolf Fredriks kyrka. Varje höst förnyas kören, när de nior som lämnat musikklasserna för gymnasiet slutar och blir s.k. ”körtanter”, och nya ”körbarn” kommer in i kören. Det här är den förnyade körens debutkonsert, som vi liksom förra året gör tillsammans med Adolf Fredriks Gosskör och Stockholms Musikgymnasiums Kammarkör.

Varmt välkommen!

Kategorier
Bloggar

Fortbildningsdag för oss som jobbar med sång

Föreningen Adolf Fredriks musikklasser, som jag sitter som kassör i, genomför för tredje året i rad en fortbildningsdag för oss som jobbar med unga röster. De tidigare har varit mycket uppskattade, kom.

Flyer: Barn vill sjunga 2016

Kategorier
Dirigerar

Inte en vanlig sommarvecka

Det här har varit en avskedstät vecka. Jag är inte bra på avsked.
I tisdags hade jag sista giget med Adolf Fredriks Gosskör som jag har haft den stora förmånen att leda under läsåret. Det har varit jätteroligt och givande, och vi avslutade på ett mycket fint sätt, tycker jag. Jag önskar er stort lycka till och många häftiga upplevelser i Japan i sommar! Det kommer att bli jätteballt!
I onsdags begrovs Bosse Johansson, en före detta kollega som med rätta uppbar epitetet legendarisk musiklärare. Bosse fanns på skolan när jag kom till Adolf Fredrik som ny musiklärare för fjorton år sedan. Jag kände naturligtvis till både skolan och Bosse, och det var lärorikt att försöka inspireras och plocka upp så mycket som möjligt av den enorma erfarenhet och kunnande han hade. Och Bosse var naturligtvis inte sen att bjuda på sig själv och sin tid. Efter tiden på AF fick jag nöjet att fortsätta träffa Bosse då och då genom vårt gemensamma arbete i styrelsen för Föreningen Adolf Fredriks musikklasser. Fortfarande samma brinnande engagemang för AF och för barn och ungdomars sång. Och sedan – plötsligt borta. Det var djupt rörande att se hur fantastiskt många Bosse genom sin livslånga gärning berört, influerat och påverkat. Tacksamheten och kärleken låg tät i luften i kyrkan.
Och så i torsdags fick jag följa mina kära nior till deras sista avslutning på AF. Ett uppbrott, ett slut och ett avsked i ett helt annat skede av livet. Även detta omgärdat av så väldigt många känslor. Även för mig. Visst är det för mig i min lärargärning ett kretslopp som ingår i jobbet, men sex års arbete där man får träffas i stort sett dagligen och musicera tillsammans sätter naturligtvis spår. Ni har betytt mycket för mig, vi har åstadkommit många fina saker tillsammans. Det finns mycket vi har hunnit med som jag verkligen kommer att sakna, och jag kan tänka på saker jag önskar att vi hunnit men som vi inte gjort. Men jag bär er med mig och ni kommer att fattas mig när höstterminen börjar igen. Ni kommer att skingras åt många olika håll, och som jag känner er vet jag att ni kommer att göra intryck och uträtta stora saker var ni än hamnar. Jag önskar er allt gott.
Jag vill också passa på att tacka mina fantastiska mentorer i 9C och 9D, Camilla, Johnny, David och sista men verkligen inte minst Stefan, som nu slutar på AF. Kommer också att bli mycket saknad.
Och till sist i detta långa inlägg vill jag tacka några väldigt viktiga människor i sammanhanget, nämligen alla föräldrar! Tack till Gosskörens styrelse och föräldragrupp för ett jättefint mottagande, stöd och samarbete under året. Jättevarmt, stort och hjärtligt tack till alla föräldrar i numera före detta 9C och 9D! Det har varit fantastiskt att få umgås så mycket med era barn och ert stöd och all hjälp, med timmar av konsertvakt, ljuständning, strykning, klappning, mat, hämtning etc etc etc har varit oumbärligt och ovärderligt.
Ha den bästa av somrar, allihop!
Kategorier
Dirigerar

Mozarts Requiem

På torsdag, 11 februari, slår Sofia kyrka upp portarna för mina sångare i 9c och 9d tillsammans med ungdomar från Kungsholmens Gymnasium/Stockholms Musikgymnasium, då vi framför Mozarts kända och älskade Requiem. Dirigerar gör jag och Bengt Ollén. Extra jätteroligt i sammanhanget är att få välkomna två av mina tidigare AF-elever som solister! Lydia Kjellberg och Erik Rosenius hade jag i samma klass från sjuan till nian, de gick ut 2008. Fantastiskt när man får återse gamla elever och göra musik tillsammans. Och så denna musik se’n! Väl värt ett besök.