Inte en vanlig sommarvecka

Det här har varit en avskedstät vecka. Jag är inte bra på avsked.
I tisdags hade jag sista giget med Adolf Fredriks Gosskör som jag har haft den stora förmånen att leda under läsåret. Det har varit jätteroligt och givande, och vi avslutade på ett mycket fint sätt, tycker jag. Jag önskar er stort lycka till och många häftiga upplevelser i Japan i sommar! Det kommer att bli jätteballt!
I onsdags begrovs Bosse Johansson, en före detta kollega som med rätta uppbar epitetet legendarisk musiklärare. Bosse fanns på skolan när jag kom till Adolf Fredrik som ny musiklärare för fjorton år sedan. Jag kände naturligtvis till både skolan och Bosse, och det var lärorikt att försöka inspireras och plocka upp så mycket som möjligt av den enorma erfarenhet och kunnande han hade. Och Bosse var naturligtvis inte sen att bjuda på sig själv och sin tid. Efter tiden på AF fick jag nöjet att fortsätta träffa Bosse då och då genom vårt gemensamma arbete i styrelsen för Föreningen Adolf Fredriks musikklasser. Fortfarande samma brinnande engagemang för AF och för barn och ungdomars sång. Och sedan – plötsligt borta. Det var djupt rörande att se hur fantastiskt många Bosse genom sin livslånga gärning berört, influerat och påverkat. Tacksamheten och kärleken låg tät i luften i kyrkan.
Och så i torsdags fick jag följa mina kära nior till deras sista avslutning på AF. Ett uppbrott, ett slut och ett avsked i ett helt annat skede av livet. Även detta omgärdat av så väldigt många känslor. Även för mig. Visst är det för mig i min lärargärning ett kretslopp som ingår i jobbet, men sex års arbete där man får träffas i stort sett dagligen och musicera tillsammans sätter naturligtvis spår. Ni har betytt mycket för mig, vi har åstadkommit många fina saker tillsammans. Det finns mycket vi har hunnit med som jag verkligen kommer att sakna, och jag kan tänka på saker jag önskar att vi hunnit men som vi inte gjort. Men jag bär er med mig och ni kommer att fattas mig när höstterminen börjar igen. Ni kommer att skingras åt många olika håll, och som jag känner er vet jag att ni kommer att göra intryck och uträtta stora saker var ni än hamnar. Jag önskar er allt gott.
Jag vill också passa på att tacka mina fantastiska mentorer i 9C och 9D, Camilla, Johnny, David och sista men verkligen inte minst Stefan, som nu slutar på AF. Kommer också att bli mycket saknad.
Och till sist i detta långa inlägg vill jag tacka några väldigt viktiga människor i sammanhanget, nämligen alla föräldrar! Tack till Gosskörens styrelse och föräldragrupp för ett jättefint mottagande, stöd och samarbete under året. Jättevarmt, stort och hjärtligt tack till alla föräldrar i numera före detta 9C och 9D! Det har varit fantastiskt att få umgås så mycket med era barn och ert stöd och all hjälp, med timmar av konsertvakt, ljuständning, strykning, klappning, mat, hämtning etc etc etc har varit oumbärligt och ovärderligt.
Ha den bästa av somrar, allihop!

Mozarts Requiem

På torsdag, 11 februari, slår Sofia kyrka upp portarna för mina sångare i 9c och 9d tillsammans med ungdomar från Kungsholmens Gymnasium/Stockholms Musikgymnasium, då vi framför Mozarts kända och älskade Requiem. Dirigerar gör jag och Bengt Ollén. Extra jätteroligt i sammanhanget är att få välkomna två av mina tidigare AF-elever som solister! Lydia Kjellberg och Erik Rosenius hade jag i samma klass från sjuan till nian, de gick ut 2008. Fantastiskt när man får återse gamla elever och göra musik tillsammans. Och så denna musik se’n! Väl värt ett besök.

Körsångare: 10 tips till dig som tror att du inte kan öva på egen hand

Åh, grattis! För säkert tusende gången har din körledare sagt åt dig och dina medkörsångare att gå hem och öva inför nästa körrepetition. Tillhör du de som när de får höra detta tänker: ”Jag kan inte göra det här på egen hand, jag spelar inte piano, jag har inget instrument och inte absolut gehör”? Här är några idéer till hur du kan öva på egen hand.

Fortsätt läsa ”Körsångare: 10 tips till dig som tror att du inte kan öva på egen hand”