The Armed Man

The Armed Man: A Mass for Peace av Walesaren Karl Jenkins har kommit att bli ett stycke som jag ofta återkommer till med mina klasser på Adolf Fredrik. Det är tacksamt, det är vokalt vettigt skrivet för tonåringar, och det har – tyvärr – ett ständigt aktuellt budskap i sin intensiva önskan om att vi någon gång må lära oss att lägga ned vapnen och söka fredliga vägar med varandra.

Även i år sätter vi upp detta verk, med mina klasser 8C och 8D, samt min fina kollega Lina Sandborghs 8E och 8F. Konsert blir det i Gustaf Vasa kyrka torsdag 25 oktober kl. 19.30. En sällsynt svängig ”Adolf Fredriks Sympatiorkester” säkerställer att det här ska bli en konsertupplevelse att minnas länge, för såväl medverkande som åhörare.

Biljetter finns via Kulturbiljetter.se samt i entrén från cirka en timme innan konsertens början.

Hemma med halmen – och guldet!

Nyligen hade jag den stora glädjen och stoltheten att dela några underbart vackra och musikaliska dagar i den historiska staden Porec i Kroatien tillsammans med Adolf Fredriks Flickkör. Vi reste dit tidigt, tidigt på lördagmorgonen 22 september för att delta i den internationella körtävlingen Istramusica, arrangerad av världens största organisatör av körfestivaler, Interkultur.

Vi hade bestämt oss för att ställa upp i tre olika tävlingskategorier: barnkör, sakral musik a cappella och folklore. Varje kategori krävde sitt eget tävlingsprogram. Dessutom väntade en delad konsert med tre andra av de körer som deltog i festivalen. Totalt var 16 körer från 13 nationer på besök.

Flickorna lyfte sig till makalösa höjder, och glädjen var stor och stigande efter varje tävlingsprogram, som sjöngs med en härlig nerv och närvaro. Den största belöningen var allas stolthet och nöjdhet efter de genomförda programmen – ”nu har vi gjort det här så bra vi kan idag, och oavsett hur vi placerar oss i tävlingen har vi det med oss. Om någon annan vinner så var de oerhört bra.”

Dagarna förflöt snabbt, mycket välplanerade av arrangören, vi bodde på ett jättfint hotell – med pool! – som vi delade med ett flertal andra körer som deltog i festivalen. Särskilt den tyska kören blev snabbt till nyfunna vänner. Den medföljande föräldragruppen var helt suverän, ett mycket smidigt samarbete, stor initiativkraft och iderikedom, alltid lösningsfokuserade. Det gjorde mitt arbete närmast enkelt! Och inte minst, ännu roligare.

Måndagkvällen spenderades i stigande anspänning och nervositet – någon gång under kvällen skulle telefonsamtalet komma från tävlingsledning: hade vi gått vidare till Grand Prix? Det verkade som en evighet, till slut kanske en eller annan till och med började misströsta. Till slut samlades dock hela kören i hotellets lobby, och ett enormt jubel utbröt när jag fick meddela kören att vi hade gått vidare till finalen, då vi skulle ställas mot sex andra kvalificerade körer. En stor, ytterligare utmaning! Det var som om en stor tyngd lyftes från många axlar, och så småningom troppade alla av till sängarna, för att sova och ladda inför finaltävlingen på tisdagmorgonen. Två sånger skulle framföras, tävlingen började kl. 11.00.

Morgonen kom, började svalt men blev så småningom varmare och varmare, inte bara av den stigande solen utan även av tävlingsnerverna. Den här gången var kanske inte alla riktigt lika nöjda som efter tidigare program, men vi gjorde en fin insats i två favoritsånger, Morgon och Bring Me Little Water, Silvy.

Efter finalen bar det iväg till Frihetstorget, Trg Slobode, i centrala ”Gamla Stan”. Där väntade konsert på utomhusscenen. Vi ändrade det tilltänkta programmet och bestämde oss för att inleda med Silvy, följa upp med Ain’t That News, med Bellas grymma solo, och för enda gången under resan Only In Sleep, med Melinas underbara solostämma. Avslutar med två Flick- och publikfavoriter: Mitt hela hjärta och Byss-Kalle. Jag kände pressen när konferencieren å mina vägnar utlovade ”some heavy metal conducting”. Ryktet om ett par något oortodoxa dirigeringsinfall tidigare under dagarna hade spridit sig… Efter konserten fick jag heta ”Mr. Bon Jovi”…

Det blev en bra konsert, trots att det var hysteriskt varm i solen, och ljudanläggningen, tyvärr som så ofta, inte var den bästa. Energin inför denna sista sånginsats på resan var så stor än en gång att flera sånger dock drabbades av ett stegrande tempo. Ibland får man bara släppa tyglarna och låta hästarna löpa.

En sen lunch och lite promenad på sta’n väntade, innan återsamlingen på torget för prisutdelning! Ännu hade vi ingen aning om resultaten. Vad skulle vi våga hoppas på? Så bra som det hade känts tyckte vi att vi borde ha vunnit någonting, i alla fall. Ella Schmiede, ansvarig från Interkultur, började läsa upp resultaten, och kom snart till ”G1 – Children’s choir”, den första kategorin som vi deltog i. I nervositeten hade jag själv, och kanske fler, glömt bort hur många körer som deltog och väntade hela tiden på att höra min kör ropas upp. Till slut kom det: Category winner: Ad…och där dränktes resten av utropet av jublet från mina älskade Flickor. Vi hade vunnit! Men det skulle visa sig komma mer! Det var fler körer som deltog i sakral musik, och en efter en ropades fram för att hämta sina diplom. Till slut även en av de som jag tänkte var en av våra tuffaste motståndare, nämligen den tyska ungdomskören. Skulle vi…? Ja, vi hade vunnit även den sakrala tävlingen! Med nästan minsta möjliga marginal, 0,02 poäng mot tyskarna. Två priser blev tre när det visade sig att vi även kammat hem Folklore-programmet. Det var kanske den som överraskade mig mest. En naturligtvis väldigt glädjande och uppmuntrande bonus var att själv bli tilldelad juryns dirigentpris för ’outstanding achievment’.

Grand Prix togs hem av den Slovenska kören, vilket kanske grämde oss lite grann, men det var en välförtjänt vinst, de gjorde ett mycket bra tävlingsprogram. Vi var ändå oerhört nöjda och glada över de toner vi presterat, och att vi hade haft så oerhört roligt.

De flesta gick så småningom lyckliga och lade sig (några var uppe väääldigt länge…) inför den lugna men långa hemresedagen. Klockan 12 startade vi med buss från hotellet, och efter gränsövergångar, flyg från Trieste med mellanlandning i München, så landade vi nästan på slaget 12 timmar senare på Arlanda, där vi mottogs av jublande föräldrar, och traditionsenligt sjöng den sista versionen av Morgon, fortfarande med ganska klara röster.

Tack, kära Flickor, för denna fantastiska upplevelse och resa! Den blir ett kärt minne som jag kommer att vårda och bära mycket länge.

Konsert med finaste Flickkören

I oktober, närmare bestämt den 18:e, har vi konsert med Adolf Fredriks Flickkör i Adolf Fredriks kyrka. Varje höst förnyas kören, när de nior som lämnat musikklasserna för gymnasiet slutar och blir s.k. ”körtanter”, och nya ”körbarn” kommer in i kören. Det här är den förnyade körens debutkonsert, som vi liksom förra året gör tillsammans med Adolf Fredriks Gosskör och Stockholms Musikgymnasiums Kammarkör.

Varmt välkommen!

Inlandsbanan

Sista veckan i juni befinner jag mig på turné med Rikskören Pro Musica. I år reser vi i Sveriges och Norrlands inland, med Inlandsbanan, vilket blir en förstagångsupplevelse för mig. Konserter i Arvidsjaurs, Fatmomakke och Vilhelmina kyrkor, samt i Folkets Hus i Vilhelmina. För att även musikaliskt umgås med de platser vi besöker har vi i år tagit oss an bland annat Bilder från Lappland av Erland von Koch, som i programmet delar rum med till exempel folkvisan Vore du ett blad, upptecknad just i Vilhelmina, och den vackra Anna, eller som den också heter i original Molltoner från Norrland, kanske allra mest känd efter sin begynnelsestrof, Vårvindar friska. Och kanske att Barnatro dyker upp på ett hörn också. Lapp-Lisa var ju från Vilhelmina. 

100% svenskt till sommaren

I år dirigerar jag Järfälla Symfoniorkesters säsongsavslutning, som i år går under namnet ”100% svenskt!”. Från Roman och Bellman till Olrog och Taube. Jag dirigerar, och tar även tillfälligtvis ton tillsammans med solisterna Anders Fröling och Torbjörn Palm. Väl värt ett besök i försommarkvällen, det lovar bli en mycket trevlig tillställning. Biljetter á 170 kr, kan förköpas på biblioteket, alternativt i dörren kontant eller med betalning via Swish. Platsen är Järfälla Kulturscen, i Gymnasiet på Mälarvägen 2. Söndag 7 maj kl. 18.00. Välkommen!

Inte en vanlig sommarvecka

Det här har varit en avskedstät vecka. Jag är inte bra på avsked.
I tisdags hade jag sista giget med Adolf Fredriks Gosskör som jag har haft den stora förmånen att leda under läsåret. Det har varit jätteroligt och givande, och vi avslutade på ett mycket fint sätt, tycker jag. Jag önskar er stort lycka till och många häftiga upplevelser i Japan i sommar! Det kommer att bli jätteballt!
I onsdags begrovs Bosse Johansson, en före detta kollega som med rätta uppbar epitetet legendarisk musiklärare. Bosse fanns på skolan när jag kom till Adolf Fredrik som ny musiklärare för fjorton år sedan. Jag kände naturligtvis till både skolan och Bosse, och det var lärorikt att försöka inspireras och plocka upp så mycket som möjligt av den enorma erfarenhet och kunnande han hade. Och Bosse var naturligtvis inte sen att bjuda på sig själv och sin tid. Efter tiden på AF fick jag nöjet att fortsätta träffa Bosse då och då genom vårt gemensamma arbete i styrelsen för Föreningen Adolf Fredriks musikklasser. Fortfarande samma brinnande engagemang för AF och för barn och ungdomars sång. Och sedan – plötsligt borta. Det var djupt rörande att se hur fantastiskt många Bosse genom sin livslånga gärning berört, influerat och påverkat. Tacksamheten och kärleken låg tät i luften i kyrkan.
Och så i torsdags fick jag följa mina kära nior till deras sista avslutning på AF. Ett uppbrott, ett slut och ett avsked i ett helt annat skede av livet. Även detta omgärdat av så väldigt många känslor. Även för mig. Visst är det för mig i min lärargärning ett kretslopp som ingår i jobbet, men sex års arbete där man får träffas i stort sett dagligen och musicera tillsammans sätter naturligtvis spår. Ni har betytt mycket för mig, vi har åstadkommit många fina saker tillsammans. Det finns mycket vi har hunnit med som jag verkligen kommer att sakna, och jag kan tänka på saker jag önskar att vi hunnit men som vi inte gjort. Men jag bär er med mig och ni kommer att fattas mig när höstterminen börjar igen. Ni kommer att skingras åt många olika håll, och som jag känner er vet jag att ni kommer att göra intryck och uträtta stora saker var ni än hamnar. Jag önskar er allt gott.
Jag vill också passa på att tacka mina fantastiska mentorer i 9C och 9D, Camilla, Johnny, David och sista men verkligen inte minst Stefan, som nu slutar på AF. Kommer också att bli mycket saknad.
Och till sist i detta långa inlägg vill jag tacka några väldigt viktiga människor i sammanhanget, nämligen alla föräldrar! Tack till Gosskörens styrelse och föräldragrupp för ett jättefint mottagande, stöd och samarbete under året. Jättevarmt, stort och hjärtligt tack till alla föräldrar i numera före detta 9C och 9D! Det har varit fantastiskt att få umgås så mycket med era barn och ert stöd och all hjälp, med timmar av konsertvakt, ljuständning, strykning, klappning, mat, hämtning etc etc etc har varit oumbärligt och ovärderligt.
Ha den bästa av somrar, allihop!

Mozarts Requiem

På torsdag, 11 februari, slår Sofia kyrka upp portarna för mina sångare i 9c och 9d tillsammans med ungdomar från Kungsholmens Gymnasium/Stockholms Musikgymnasium, då vi framför Mozarts kända och älskade Requiem. Dirigerar gör jag och Bengt Ollén. Extra jätteroligt i sammanhanget är att få välkomna två av mina tidigare AF-elever som solister! Lydia Kjellberg och Erik Rosenius hade jag i samma klass från sjuan till nian, de gick ut 2008. Fantastiskt när man får återse gamla elever och göra musik tillsammans. Och så denna musik se’n! Väl värt ett besök.

Mahlers Trea

Gustav Mahler

Nu i veckan som kommer sjunger Adolf Fredriks Gosskör i Mahlers Tredje Symfoni, som spelas på Konserthusets säsongsöppning. Kungliga Filharmoniska Orkestern med damkör ur Eric Ericsons Kammarkör och Ann-Sofie von Otter som solist, Sakari Oramo dirigerar. Konserter torsdag 10/9 kl. 19.00 och lördag 12/9 kl. 15.00.

Gustav Mahler
Gustav Mahler